Nedskärningar och studieavgifter

Det finska regeringsprogrammet, som förenklat kan likställas med regeringens verksamhetsplan, inleds med orden ”Ett öppet, rättvist och djärvt Finland”. Det följs av ett stycke i vilket det konstateras att Finland ska vara engagerat och framgångsrikt. Texten fortsätter med att redogöra för att Finland ska utvecklas som nordisk välfärdsstat och bära ansvar inte bara för Finland och sina egna medborgare utan också för Norden, Europa, ja till och med världen.

På sätt och vis kan det framstå som att Finland är framgångsrikt och ett föregångsland, framförallt när skolan är uppe för debatt. Jag vet inte något område där Finland så ofta får stå som förebild som när skolan kommer på tal. Alla vet hur framgångsrik den finska skolan är och framförallt är alla experter på att poängtera vilka enorma problem den svenska skolan har. Alldeles för sällan lyfts svenska lärare, svenska elever och klasser fram som goda exempel i media eller av människor i allmänhet. Det största kollektiva ansvaret vi bär för den svenska skolan är att påminna oss själva och andra om det som är bra med skolan. Genom att ständigt inleda diskussioner om skolan med ett ifrågasättanden underminerar vi hela skoldebatten, vi måste byta infallsvinkel och lyfta fram det som som kan stärka det svenska utbildningssystemet. Ett exempel är att ta fasta på och belysa alla välutbildade, engagerade och kompetenta lärare som finns inom det svenska skolsystemet.

I det finska regeringsprogrammet står det också att ”Bildning är ett mål i sig.” och att Finland siktar mot den internationella toppen när det gäller högskoleutbildning och forskning. Utmärkt tänker jag. När jag läser vidare hittar jag fler meningar som ger hopp om att Finland är ett land och en förebild när det gäller utbildningsfrågor. Bland annat skrivs det att ”Finlands viktigaste ekonomiska framgångsfaktor är kunniga och välmående människor.” en annan formulering lyder ”Regeringen har som mål att göra finländarna till världens kunnigaste folk fram till 2020.” Vem kan tveka? Jag är för! Utbildningsparadiset är funnet, ett Eldorado för kunskapstörstande och för alla som anser att utbildning är ett fundament för en hållbar och lyckosam näringspolitik. Finland satsar uppenbarligen stort på utbildning, låt oss hoppas att Finlands sak är vår.

Så sakteliga smyger sig känslan på mig, det här är nästan lite för bra för att vara sant. Min misstänksamhet får mig att leta vidare i regeringsprogrammet. Jag blir nyfiken på vad satsningarna kommer att kosta, för tanken slår mig inte att det rör sig om något annat än satsningar, så jag bläddrar fram till slutet av dokumentet. Förstå min förvåning när jag når sid 95 och rubriken 29: Undervisnings- och kulturministeriet och bara, alltså nu menar jag enbart, ser nedskärningar. För att ta några exempel: frysning av universitetsindex för 6 månader -27 miljoner euro, tilläggsanslag för Aalto-universitetet och andra universitet -58,2 miljoner euro, Finlands Akademi -28,6 miljoner euro och Omläggning av yrkeshögskolenätet och finansieringssystemet -51 miljoner euro. Fyra exempel som sammantaget innebär nedskärningar på -164,8 miljoner euro.

Vi har tidigare sett stora nedskärningar på offentliga utgifter och utbildningsområdet runt om i Europa, det kanske kändaste exemplet är Storbritannien där kraftiga nedskärningar i utbildningsanslagen utlöste stora studentdemonstrationer. I samma veva offentliggjordes också att studieavgifterna skulle skjuta i höjden. Frågan är om det som nu händer i Finland är en förberedande fas för införandet av studieavgifter, det återstår att se.

Ibland kan ord vilseleda. Jag känner mig vilseledd av det finska regeringsprogrammet. För att återkoppla till min inledning, regeringsprogrammet känns inte särskilt djärvt, i alla fall inte när det gäller utbildningsfrågor. Nedskärningar i den offentliga sektorn bidrar sällan till ett rättvisare samhälle. Tur att regeringsprogrammet finns tillgängligt, det är trots allt, i någon mening en del av ett öppet Finland.

Låt oss hoppas att Finlands sak inte blir vår, det sista högre utbildning i Sverige behöver är kraftiga nedskärningar.

*Författaren är medlem av den finsk/svenska kulturfondens styrgrupp för högre utbildning

Robin Moberg

Om Robin Moberg

Söderkis, Hammarbyare och tyckare med onyttigt stort intresse för fotboll och politisk historia. Skriver gärna om högre utbildning, fotboll, jämställdhet och säkerhetspolitik. Har en bakgrund i studentpolitken och trivs bra i Karibien, framförallt i Puerto Rico där jag tidigare har studerat.